Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Om du läser och förstår så kanske vi har en chans i alla fall


Du läser inte som jag

Hur kan det kännas så fel när det borde kännas så bra? Alla de där du-är-så-underbar och pirriga och spännande och nervösa och tänka-på-underbara-dig-hela-tiden- känslorna uteblir. Eller, ja, nästan alla.
Visst, du är underbar, som människa.
Och visst, jag pirrar till när jag tänker på dig, men då är det mest på grund av vad vi gjort.
Och visst, jag blir nervös, för jag inte vill bli påkommen.
Och visst, jag tänker på dig ganska ofta, fast det är mest för att jag undrar om vi (du och jag) är helt fel.
Men så läser jag dig.
Och allt det fina bara väller ut. Jag läser dig som jag önskar att du skulle läsa min bok, om jag någonsin skrev en.
Jag läser dina andetag och din röst och dina händer, men inte dina ord, för jag vet inte vad de betyder. Du talar så att jag inte förstår.
Men jag läser dig.
Och jag önskar att du kunde läsa mig. Men du tycker inte om att läsa. Du tycker inte om att ta del av någon annan som jag önskar att du skulle göra om du läste min bok, om jag någonsin skrev en. Jag tror att jag skulle skriva saker som du inte förstår.
Du vägrar att ens försöka.
Bläddra mellan sidorna det kan du göra, men aldrig att du skulle ta till dig varje ord som om det kom som en pil rakt in i hjärtat.
Du läser inte som jag gör. Och jag skriver så att du inte förstår. Det kanske är där det faller.
Det kanske är där vi faller,
du och jag?
Kanske är det så att ingen av oss riktigt förstår.




Övriga genrer av vatten
Läst 490 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2007-07-11 01:14



Bookmark and Share


    Göte Holmlund
intressant, om kommunikation och empati
2008-01-23

    Vem?
Jag älskar den här texten!
Den bästa jag läst här på poeter...
En våg av applåder :)
2008-01-11

  equilibrium_
\"Jag läser dina andetag och din röst och dina händer, men inte dina ord, för jag vet inte vad de betyder.\" : perfektion
2007-11-08
  > Nästa text
< Föregående

vatten