Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Högst preliminär och en smula högtravande.


Seglare på samma hav


I ömtålig farkost på ett ångande hav,
vinande vindars rö är jag.
Rodret är splittrat,
och seglet är revat.
Frågan är glömd; för vad har jag levat?
Molnen de klungas vid himlarnas rand.
Ensam jag är och långt i från land.


Lyfter så mitt inre öga,
och öppnar upp mitt pansarbröst,
Ber om nåd från sfärer höga;
ber med hjärtats blida röst:

Stjärna, O stjärna
led mig mot land;
visa mig hur jag kan gå.

Gärna, Ja, gärna
sjung mig en låt;
från mig i mig själv,
till mig i min båt.













Fri vers av Tom Berggren
Läst 462 gånger
Publicerad 2007-07-20 12:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Tom Berggren
Tom Berggren