Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du strödde salt i mina sår utan att lyssna på mig då jag skrek att jag behövde dig igen

 
  Du river med dina naglar som om jag tagit på dig
på något fel sätt men,
jag har inte rört vid dig och,
jag har inte ens tittat på dig på år nu men
Ändå river du mig ända in i själen

och jag vet inte vad jag ska be om ursäkt för så du ska sluta
Så jag biter ihop och önskar att du ska sluta fast
jag vet att du aldrig kommer ge upp


kanske du letar efter något där i min hy
Kanske ärren du lämnar ska få mig att minnas oss
men älskling, kan du sluta riva mig så hårt för
Snart töms jag på blod och då finns där ingen kvar att riva.



Jag skulle rädda dig om jag kunde men,
jag kan inte hitta dig i mörkret längre för,
du har nog släckt lampan och jag är blind i mörkret.
Mina fingrar fumlar över din kropp för att hitta ditt hjärta
som numera blottas för världen för,
du är så otroligt sårbar just nu sötnos, och jag skulle skydda dig
det hade jag lovat men,
jag vet inte om jag räcker till nu när min hud är täckt med
tjocka lager av ärr för,
jag kan inte längre röra mig utan att det gör ont i min själ
och förlåt för att jag är helt feg

men jag orkar inte ha ont igen
fasten jag vet att dina rivande naglar faktiskt gör ondare än
ärren och att dina mörka ögon sväljer mig varje gång
dom möter mina men,
Jag önskar du kunde se att jag är trasig där under alla
lager av ärr och att
mitt hjärta faktiskt också är blottat för världen och,



det enda som saknas nu är du



men du har nog aldrig förstått att jag älskar än och,
du kommer alltid dömma mig
fasten du lovade mig att ta det med en nypa salt
så tog du den nypan och strödde det i mina sår
så jag aldrig kunde bli hel igen.

Och jag tror aldrig du visste att det jag behövde mest
för att bli hel var dig igen men,
nu har vi redan förlorat det och du har gjort min hy
fri från känslor och jag vet inte hur jag ska förklara att
du faktiskt fortfarande är min sötnos

Och jag önskar du kunde klippa dina naglar för
nu har dom blivit så långa att dom borrar in i min
hjärna så jag inte kan tänka på annat än dig och,
jag vet inte hur jag ska klara av en enda dag utan dig så
snälla sluta riva och lyssna på mina rop där innifrån skölden
av ärrlager att;

Jag älskar dig än













Hör du det nu älskling?











Övriga genrer av *Camilla*
Läst 529 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-07-30 21:05



Bookmark and Share


  Carin
Smärtsamt och tyvärr känner jag igen mig. Mycket bra!
2007-07-30

  Julia S
Man känner verkligen smärtan hos dig! Mycket bra skrivet!
2007-07-30
  > Nästa text
< Föregående

*Camilla*
*Camilla*