Bill står på Sunmountain Hotels tak. Hans högra hand kramar några vita tabletter. Han ska strax svälja dem, skölja ner dem med med lite av spritblandningen som finns i PET-flaskan vid hans fötter. En stor folksamling har börjat strömma till nedansör byggnaden. Än verkar ingen ha kommit på tanken att at gå upp på taket, eller ringa polisen. Det är han glad för. Bill tittar på den stora klocka som sitter fastmonterad på en närliggande byggnad.
, Tre minuter kvar.
, Han kramar tabletterna ännu hårdare och söker oroligt efter välbekanta ansikten bland okända människor, men han ser ingen han vill se.
, Två minuter kvar.
, Bill plockar fram spegelbiten ur fickan. Två blå ögon stirrar på honom.
, \"Bob, hör du mig?\" viskar han hest och de blå ögonen skiftar färg, blir gröna. \"Bob, snart kommer jag. Snart kommer jag kommer jag till dig...\" De gröna ögonen ler och blir blåa igen. Bill lägger ner spegeln på taket. Nedanför sig ser han sina föräldrar tränga sig genom folkmassan, fram till huset.
, Så sväljer han tabletterna, dricker ur flaskan, kliver upp på den smala kant som omger huset och... faller. Han sluter ögonen för sista gången, viskar ett farväl och låter tyngdkraften sköta sitt.



Den trettonde mars, 2007, klockan 15.01 dödsförklaras Bill Andreas Silver, arton år gammal.