Kvällen är ung
Ändå är kvällshimlen mörk
Det är så att man kan urskilja saker
Men inte på långt håll
Jag går runt bara
För att bli av med alla tankar
Som terroriserar mig
Men dem vägrar försvinna
Dem blir bara fler och fler
Starkare och starkare

Parken känns lockande
Med alla sina gömställen
Och mörka hörn
Där ingen skulle se en
Månen lyser bara upp gräset
Som är i mitten av allt

Spotlight
En kille sitter i mitten
Han verkar vilsen
Han verkar som mig
Han är det sorgligaste jag har sett
Ensam, i parken, mitt i natten
Han kanske var det sorgligaste
För att jag såg mig själv i honom

Han tittar upp och ser på mig
Jag står fortfarande stilla och tittar på honom
Han reser sig upp och går emot mig
Jag börjar gå jag också
Vi möts på halva vägen
Han tittar ner på sin hand
Tar upp sin högra och tittar mig i ögonen
Jag tar upp min vänstra
Och vi knuter smman våra fingrar i den andres
Allt blir tyst

Som på en fest när något speciellt händer
Ett danspar som alla vill se på
Han leder mig in i mitten av gräsplanen
Månens spotlight lyser upp oss
Och marken runtomkring
Syrsorna börjar sjunga
Och träden nynnar på en melodi
Dansstegen kommer av sig själva

För en liten stund
Hade vi båda något att vara glada över
Något vi kunde skratta åt
Någon som delade samma saker
En spegelbild i värkligheten


Det är underbart med måndans..