Och det är inte
så att jag undviker
dem genom att springa
till den gröna bron
som jag aldrig visat dig
för att ignorera
dess djupa betydelse,
utan jag låter mig själv
bli förhäxad av sorgen
jag känner när jag hör
dem.

Jag vet att
för varje glad dag
med dig blir
det tre sorgsna
senare.

(Hej insiktsfulla andetag.)

Och med den sanningen
i munngiporna
fortsätter jag åt
ditt håll och det är
nog det som är kärlek.

Om kärlek nu är något
alls.

Snart har du fått dina
hemska rubriker och jag
ännu fler fina
minuter att plågas
över när jag känner
mig tom.