Han skulle straffas,
hårt och skoningslöst

han blev satt i stupstocken,
mitt i stan
inför alla att peka finger åt

de band för hans mun,
för att lättare kunna töja
på sina egna ord

Och alla ropade sanningen
ja, något hade ju naturligtvis hänt
men med de små lögnerna till
blev det endast halva sanningen

men allt gav mer rättvisa då
för brottets karaktär i sin styrka
och till offret för sina sår

Och alla goda gärningar, innan brottet
är nu nedgrävda, dolda och glömda

för naturligtvis finns det inget
som är värt att minnas

Nej, upp till bevis, och gör vad som krävs
spotta på gärningsmannen

eller

se honom i hans egen tragedi
se in i skammens öga
ana vad han skulle säga, om han tilläts tala
vad han skulle göra ogjort, om han kunde
se hans eget lidande, i offrets lidande

ana hans egna straff
hans egen moralpredikan
erkännande av ett misslyckande
marans sömnlöshet under natten

och döm honom sen