inatt

tog du en tugga

av min rädsla

det visste jag säkert

då jag vaknade

köttsåret du lämnade var färskt

och det fanns

varsel redan innan

dess spegel

blänkte

för visst smakade du min fruktans svett?

rinnande

längs paranoida språng

längs mitt spårvagnssäte

jag kände ju din tungspets

visst var det du?

fast ekande tomt klackade

mitt steg

på den välbekanta trottoaren

paniskt genom gångtunneln

men

ekot alldeles nyss?

skrapet och skrattet

visst var det du

som till slut

drog mig ner