Med ryggen lutad mot väggen
och fotsulorna på den kalla cementen;
vi talade och delade med oss
våra memoarer.

Utan karta och kompass,
med vingarna gjorda av glas
sökte vi . . .
lämnade våra
eteriska avtryck i vinden . . .

sedermera sittandes framför
ett skrivbord, lämnade vi ut allt . . .

nedtecknade,
med svart bläck
på det vita arket.

Minnena;
i strupen bländade
med gråt och skratt
och ännu en gång blickade vi framåt
där tiden inte har någon betydelse
där allt händer av en anledning
- att upprätthålla balansen . . .

och sakta gled vi på golvet
lekte med dammpartiklar
som dansade runt omkring
belysta av en solstråle

funderade i aftonens melankoli
hur många gånger vi försökte
fånga dem
men de sprang alltid sin väg
i en virvlande dans fylld av harmoni . . .