En ensam ängel viskade förföriskt i mina öron.
Ljuva bittra toner som skär, skär och skär.

Jag måste erkänna att jag känner mig vilsen.
Jag famlar konstant efter det okända.
Ovetandes men ändå ärligt.

Min kropp är inte min, det här är inte jag.
Visste du att jag ibland blundar och önskar att jag var du.

Det duggar vackra blåa regndroppar utanför mitt fönster,
jag tänker på dig min vän och ler.

Önskar ta farväl men det är sent, försent.
Du finns ej längre vid min sida.

Mitt hjärta längtar efter en lugn stund,
jag förnimmar doften av paradiset,
havsbrisen och kokosnötterna.