*****

Minns honom ständigt i blå jeansjacka...
...eller skinnpaj...
...eller...

Blåbärsturerna i slutet av sommaren
bland alla utsvultna mygg...
...och mina tårar
över den alltmer tilltagande klådan...
...men kanske mest
för att jag var så fruktansvärt rädd
för den vrede han visade
om jag inte bevisade min klass...

***
Solfan skiner över det gröna helvetet...
osv...
...var en inte alltför ovanlig
självkomponerad travesterad diktning
han kunde komma upp med en sådan dag...
Vi förväntades förståss
att le uppskattande och insiktsfullt...

**
Glad och impulsiv
var det allmänna omdömet om honom
för alla som kunde välja
sin närvaro i hans liv...
...Vi instämde lojalt,
men led i tysthet
inför allt det andra...

***
Nu vilar han snart i sin grav
efter att alldeles efter den andra timmens inträde
den första dagen denna vecka
ha dragit sitt sista andetag...

**
Minnen från blåbärsturen,
men tyvärr
även minnen från allt det andra
fyller nu till bristningsgränsen
alla mina sinnen...

*
Ilska, vrede, sorg
i en saligt osalig blandning
av oreda och kaos...
 ...nu härskar i min borg...

**
Vilsen, besviken och rotlös...
...undrar jag vad mer som väntar
Det är ju blott hans kropp
som vikt hädan
emedan hans själ
säkerligen näppeligen
gör samma kloka val...

Söker skydda min egen själ
från att lyssna mer
till ekot
av alla hans mindre vänligt sinnade tal...
Tyvärr dog han
i linje med det liv han levde...
...dock med ett för honom
alltför värdigt slut
alltför långt från kanten
på den grop
han åt oss alla övriga grävde...

***

Min far är död!

*****


©Peter Stjerngrim