När min lediga tid blir utan mening
jag får svårt att finns handlingar
som motsvarar den förväntan
jag har på det meningsfulla.

Kanske är det räckan av tid
som blir besvärlig
när den utökas
utan att fyllas av mera verksamhet.

När livet kallar på tankar
och beslut i svåra val
och jag ännu inte ser
vad jag har att välja på.

Framtiden skulle jag vilja styra
men jag vet inte hur man gör
därför blir det som det blir
det bara ramlar på.

Ödet, det fatala,
ramlar inte över mig
jag bara stapplar på
utan utsikt och visioner.

Så ta då ditt öde i egna händer!
Jag ropar åt mig så,
men ödet glider vidare
i vardags lunken grå.

Vad vill jag göra av mitt liv?
Det lilla som finns kvar,
jag ville fylla det av kärlek
och omtanke var dag.

Jag vill fylla det av vardagsfröjd
och högtidsstunder med,
av skönhet och av verksamhet
och stilla samförstånd.

Svårt är att önska något konkret
när tanken på vad det bör vara
ej riktigt ännu infinner sig
Ska jag flyga? Ska jag fara?

Eller är det bäst
att vid sin läst förbliva
och söka i smått
fortleva...

Jag är nog inte färdig än
med tankar stora
som kräver kraft
som kräver mod

Men det börjar att bli brått
snart livet runnit vidare
och skapat av sig självt
det som skulle bli min egen historia...