Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det gröna huset på hörnan

Det luktar mosade äpplen mellan hus nummer femtioetre och femtioett.
Mina lemmar är trötta. De vill inte med mera nattligt arbete.
Mina fötter vill inte springa eller hoppa ner för trapporna mer.
Mina fingrar vill inte bläddra bland tidningarna.

Det ekar i trapphuset.
Mycket tankar hinner rusa genom ens huvud i takt med stegen.
Fukten ligger i luften efter regnet, i varje hus, en specifik lukt.
En coctail av jord, metall, betong, trä och människa.
Ibland luktar det liten Jack Russel.

Bilarna blänker av daggen när jag kommit fram till den långa Askrikegatan.
Namnen får mig att minnas fragment av mitt liv.
Bärlund på våning ett får mig att minnas \"Bäret\", Andreas som nu jobbar på konsum och har gett upp sin basketkarriär. Han lever som han mamma alltid gjort och slåss om sin ettårings vårdnad.
Han försökte förföra mig när jag var sexton och han var arton.

Blomström på våning tre får mig att tänka på Angelika, bohemen och magdansösen med hennes kriminella pojkvän. Vi var som systrar. När jag flyttade ifrån Leo bodde vi tillsammans i hennes etta i Bandhagen och jag lagade vietnamesisk mat åt oss när hon kom hem i gryningen efter nattens arbete. hon målade en tavla som jag aldrig fick.

Degerman får mig att tänka på bagerier och stora, söta muffins.
Det klickar om de moderna dörrarna på Askrikegatan och det rasslar när jag tar upp den stora nyckelknippan för att trycka nycklar i lås på lås.

Jag plockar rosor mellan husen till mig själv. Strora fåbladiga rosa. Små spretiga vita och hängiga röda av nypon.
Sandvik - Jörgensson på våning fem i nummer nitton får mig att minnas Sander, den trettioåtta-åriga IT-chefen jag charmade i fjol.

Varje natt genomlever jag chaoset av minnen och associationer.
Varje natt stannar jag till mellan nummer tretton och femton och tittar ut över lekplatsen i Tessinparken och över det vackra gröna huset på hörnan.
Där vill jag bo, på den översta våningen med balkong som löper runt huset.
Om en evighet, när allting är förbi och jag knappt minns detta mer.

Där vill jag bo, i det gröna huset på hörnan.




Prosa (Novell) av Plumflower
Läst 511 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-09-01 02:32



Bookmark and Share


  belonephilia
En underbar text, kan inte riktigt sätta fingret på varför, men den är speciellt charmig på något vis. I like it!
2007-09-01
  > Nästa text
< Föregående

Plumflower