Då våren besegrat all vinterns frost
Och tjälen släppt greppet om din kompost
Ett månghövdat myller
Din avfallsgrop fyller
En befriande suck från båd\' lungor och gälar
I murkenhets mörker och rötmånadsfukt
Där som livet kringvärvs av multnandets lukt,
Uti sprickor så lömska
I din källares glömska
Marcherar ett band av förruttnelsens trälar

Inte kan du mig hata? Jag är till din favör
Det du stjälper till spillo och på skräphögen strör
Går jag lös på med flit
Som en god parasit
Jag utforskar allt vad du gömt bakom låsen,
Var bortkastad födkrok; skrott eller skalk
Blir en orgie av näring, ammoniak och kalk
I varje segment
Jag berusningen känt
Då jag vädrat din vedhög i metamorfosen

Ja, jag syns i ditt hemman; huka dig, nig
Bakom vägglist och karmar ringlar min stig
Och under golvet så gistet
Finns gråsuggevistet
Som skälver vid trösklarnas gnissel
Men om du mig söker - se upp, jag är hal
Kanske finner du enbart mitt ömsade skal
Ty jag gömmer mig skyggt
Och är ständigt på flykt
Undan renhet och dammtrasors gissel