skriven juli - 07



smärta i mitt hjärta
smärta i mitt bröst
ångest, ont i magen
inget ger mig tröst

obeskrivlig trötthet
rastlöshet på topp
huvudet känns sprängfyllt
sorgen har inget stopp

pendlar som en gungstol
mellan glädje, sorg och tröst
men ingen känsla är äkta
en sten tycks tynga mitt bröst

allt känns så himla lönlöst
inget verkar värt
att kämpa längta eller tro på
att hålla riktigt kärt

hur reser man sig och möter
den bittra verkligheten
utan att genast falla
tillbaka djupt i smeten

jag önskar och jag hoppas
jag längtar efter hopp
att jag riktigt kunde le
att ångesten fick ett stopp

att slippa labiliteten
känna ro i kropp o själ
ingen smärta psykiskt eller fysiskt
att helt enkelt må väl