Jag står framför dej och tänker
Varje gång det mej skänker
Plåga
Din blanka ljusa yta
Återspeglar med sin ruta
Det som jag inte kan se
Och våga

Jag vrider, vänder
Runt med mina händer
I förtvivlan

Och hur jag kommer och bänder
Jag sen öppnar, ett i sänder
Mina ögon
För att stå framför en spegel
Och blunda är ett tvång o regel
När jag ska knyta min slips
Bara som ett tips.