Jag har somnat över köksbordet.
micron är igång,
jag är på väg att laga mig själv en stor portion korv med mos.
skolgympan har tagit kål på mig.
jag är nyduschad och utmattad.
breder ut armarna, suckar- sover.
det är dregelfläcken på armen som väcker mig.

och när jag vaknar upp, är den första tanken inriktad på dig.
den där sjukt konstiga sommarkvällen.
jag minns det,
ja,



såklart att jag minns.




två dagar efter jag fyllt fjorton,
jag var en ny person, en människa,
som var förändrad, jag var helt annorlunda,
jo, för att jag var fjorton.
fjorton jävla år.
och du hade tio dagar kvar, ja,
men det gjorde mig ingenting



för där var vi- paralyserade i en trång minibuss,
med tio ögon vandrandes över oss,
och mina två blickande på dig,
medans min hals övertäcktes med dina läppavtryck.

jag tuggade melontuggummi,
sakta, och njutande av att du var i min närhet,
du var min närhet.


sommarblommorna blomstrade i flera färger.
rött, rosa, grönt, blått, vitt, lila...
marshmallow-paketen blev allt färre,
grillkvällar var en av dina favoritaktiviteter,
och att vara med dig var en av mina.


Vi tog en kolbit, skrev våra initialer på eldstaden,
\"S & L var här 14/7\"
sedan ritade du dit ett hjärta, precis bredvid sjuan,
och jag gav dig en puss, precis bredvid mungipan,
och sedan, ja, sedan är en lång historia.
jag visste att den kvällen var något jag inte skulle glömma.
men jag kommer inte ihåg längre.
nej, jag, jag kan bara inte...
jag förmodar att allt försvann i stora buntar av känslor,
och med bortkastade känslor följer minnena ner i papperskorgen.



ja, så gick det.
våra dagar tog slut.
jag vände mig om, resandes på egna fötter,
och ett enda riktigt adjö blev alltid av,
jag var fjorton- misstag var mitt efternamn,
du var ett likaså.







sommarblommorna vissnade tillslut,
och en dag så var det också över för oss.
dina läppar som sökt sig runt min hals var nu stumma,
de tio ögonen tittade ut genom bilrutorna, ignorerande,
de ser ingenting de inte vill se.

och jag tuggade melontuggummi.