Höstregnet lade sig
med den mörknande
stjärnlösa himlen
Solen höll liksom
bäst på att gömma
sig för framtiden

 

 

 

Vi gömde oss för
varandra i ett
förjävligt kurragömma

 

 

 

 

 

 

Få var de varelser som
vågat sig ut Maskar
hette de varelser som
vågat sig ut

 

 

 

 

 

(och vi spottade
blågrönt saliv på
dom)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vårregnet kändes
avlägset som sig
bör när sommaren
just övergett

 

 

 

 

 

Och vi var alla
mer övergivna än
vi klarar av

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Höstregnet
lade sig
liksom
du

 

(lade av)

 

 

 

(punkt?)