Vandrade länge utan något svar, levde med ovissheten långt inne kvar. En dag blev två och sedan därefter historia de var. Vandrade länge utan något svar. Tassande små steg bakom mig hör. skyndar fortare för att inte bli berörd. Tassande steg framför mig hör, framför mig ser en varelse så alldeles skör. Vårdar kärleken ömt med hela mitt allt. Vänder jag mig bort kanske kärleken plötslig dör. Sitter nu här och riktar min blick, på varelsen mitt för mig så vacker så skön.