Där
ligger jag
bortom solens räckvidd
och blundar
för att höra hur
parken exploderar.

Där ligger jag och tänker på
hur du
brukar utforma din kärlek till mitt ansikte
och hur du
brukar hålla om min svaghet.

Där ligger
jag
och ger
lidande blickar till taket
och undrar om
du egentligen
bara svalt teaterdryck.

Där ligger jag
och snubblar över sanning
och falskhetslinjerna.

Ja, där ligger jag
och funderar
på om du inte misstagit mig
för en leksaksflicka och
om jag bara är
kär i rollen du spelar.

Det svider i ängslighetssåren.

För någon har
precis hällt hemska
påståenden
i dem.