Mon cher Monsieur
Höstkvällen ligger mörk och myllans dofter gör mig yr av minnen. Tårar rinner från mina kinder då tankarna virvlar runt bland det förflutna likt löven utanför. Om Ni visste vilken tragisk vändning mitt liv tagit. Fy på mig Monsieur, nu är jag rädd att jag blir så där teatralisk patetisk i mina utsvävningar igen…
Faktum är att en långdragen sjukdom drabbat mig och jag ligger nu här alldeles orkeslös och eländig.
Endast mina fantasier håller mig vid gott mod - och vad som i dem ingår känner Ni väl Monsieur.
Tänk att livet kan vända så i en hast. Det blev höst och en mörkare höst har nog aldrig funnits.

Som Ni vet är det mycket som förändrats i mitt liv på kort tid, men icke till det bättre är jag rädd.
Jag misstänker nu starkt att jag tagit av vid fel vägskäl och att jag borde ha stannat kvar på den stig som Era färger visat mig. Men nu står jag här med min tvättade hals och känner mig smutsigare än någonsin.
Allahanda olyckor tycks drabba mig från när och fjärran och jag vet ej längre hur jag ska kunna parera slagen som haglar.
Ni ska veta Monsieur att jag försöker – min envishet är ju som bekant stor. Visst gör jag bra ifrån mig då det krävs av mig, men likväl är det något som slår fel. Jag känner mig malplacerad, bortkommen och vilse – detta är inte min värld.

Min värld är Er värld – en värld av färger, tankar, tystnad, känslor och magi. Där känner jag mig hemma och där vill jag vara. Det var längesedan jag höll i en pensel och avsaknaden av glödande färger i mitt liv är förtärande. Min tid räcker ej längre till för dylika nöjen och orken tryter när så tillfälle ges. Nu om aldrig förr, hotar vansinnet lägra mig, som en skugga fallandes på den solbelysta gatan. Förstår Ni vad jag menar Monsieur? Jag tror det. Ni bär också Era bördor och vet hur illa människorna kan göra varandra och Moder jord. Ibland önskar jag så att våra vägar korsades på nytt, men jag vet att det är en fåfäng tanke.

I mina sinnen är Ni alltjämt levande, och den stora inspirationskälla jag så väl behöver när jag ligger här i förtvivlan. En tröstande tanke är att jag inte är ensam att lida för konsten. Många är vi som i förtvivlan ruskat på huvudet inför världens dårskap och som skattat färger högre än guld, makt och ära.
Egentligen är vi av precis samma sort Ni och jag Monsieur – bara två enkla målare av hantverkarsläkte som vill försköna livet något och få andra att SE, men ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig.


Ni ska veta att min saknad efter Er är ofantlig och att mina tankar är hos Er denna höst mer än någonsin.
Ni är och förblir min Mästare oavsett tidens gång.
Med stor kärlek
Er som alltid Clara W.