den som ej av vinden slås mot klipporna till smulor
men som lyfter uppåt lekande likt mås och sulor
den som ej av havets kraft blir kvar på öde ö
mellan ebb och flod att överleva eller dö

låter livet leka mellan fingrarna som sand
inte håller krampaktigt men seglar fritt ibland
över hav och vikar mot ett gyllne samarkand
når väl inte blott i drömmen fram till livets land

leende var morgon möter, leende var natt
har i varje ögonblick, vart ögonkast en skatt
det är inte den som äger mest som rikast är
utan den som lättast lämnar det som tynger här

den är rik som såg sin värld med oförmörkad blick
aldrig såg sig om när den mot horisonten gick
den som svävat lätt mot himmelen på uppåtvinden
och som njuter mest av enkel smekning emot kinden