För några vintrar sen var det riktigt underbart kallt...mycket snö...en fantastisk vacker dag.
Solen sken från en klarblå himmel och temperaturen var närmare -30 grader.
Jag tänkte bara gå en liten promenad med min hund, men när jag väl kom till skogen var det så förtrollande vackert så jag kunde inte sluta vandra.
Hela luften var full av iskristaller som gnistrade.
Jag klättrade upp på ett litet berg och blickade ut över en sjö...snön var alldeles orörd...
Så kommer där ett ensamt rådjur och genar över sjön...
Att få stå där på berget...med gnistrande kristaller som yrde...och se hur rådjuret sakta gick förbi...det var en sån härlig känsla och jag blundade och bevarade ögonblicket bland alla vackra minnen...
Inte ens min hund gjorde en ansats till att bryta förtrollningen...hon njöt nog lika mycket som jag...
Att få vara just i den där extrema mjuka tystnaden som bara finns i kyla...