Jag ser fotot av dig
som en relik från en osynlig dåtid
inte fanns den ens! Den garderoben
som vi skulle hångla i, du
och jag.

Jag ser fotot av dig och jag påminns
om att jag redan har valt och därigenom
bort-valt
inte samma frisyr ens! Den brunröda pagen
som jag färgade svart och
lekte Pulp Fiction med.

Jag ser fotot av dig och undervattensströmmar
griper tag i det jag trodde var dött
man vill så gärna vara praktisk, tro
att allt går att tygla
inte fanns den ens! Chansen
jag gick inte ens miste.

Nej, jag ser fotot av dig och jag vill minnas
att du inte ens ville ha mig
på en strand, i en tid, inte så långt bort men ändå milsvid
skillnad
ett jag i en kort kjol och röd kofta med snålblåst
kring smala anklar och du
gav mig en kram som inte ens lovade
inte lovade den ens! Den lovade inte ens mer.

Jag ser fotot av dig
ditt liv med hundar, New York, så långt bort från det jag har
som en nostalgi? Hur kan det ens kallas det
över kraftiga underarmar, en benstomme som Bruce Willis
ett annat liv, ett annat
och jag vet inte ens om det fanns något att minnas
att ångra, ett
vad
kan
jag se

i det fotot.