Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Om världsdelar och erat sätt


ni har länder, världsdelar, kontinentplattor,
olika sorters rymd, olika former, objekt mellan er

hur känns det när ni kommer fram?

du plockar gräs ur hennes hår du
idisslar henne

hon eller visst är det så

hon

plockar världsdelar från ytan av sina många meter hud,

sitter ensam
när han är på andra sidan
när han är där

hon är ofrånkomligt ensam
det är bara subjektiva perspektiv




någon sa till henne
att äta människor var hennes bästa förmåga, hon var en mästare på det hon
tog det inte som en komplimang hon delar ofta människor, sväljer de godaste delarna, äter kakor och har dom kvar, nej

inte kakor
inte så




de har olika långa ben,
de går i samma takt

uppifrån
det ser konstigt ut det ser

sjukt ut




han idisslar henne
han äter upp henne
hon tycker nog om det hon
säger inte så mycket




han, han är du,
hon, är ingen hon är korthus som byggts lite på måfå
hon är definitionsmässigt förälskad,
hon röker ciggaretter
bara för handrörelsens skull
hon har sin fars simborgarmärke i bröstfickan
han är inte ens död




hon samlade på stenar när hon var mindre
det blev bara 23 stycken,

det var mest gråstenar

hon donerade dem till erikshjälpen
det var flera år sedan hon var mindre,
ja, jag säger ju det,
flera år sedan




hon kan sägas vara
det ogreppbara
med det menas:

hon är ingenting

hon har knappt skinn på näsan mål i munnen hjärtat
på det rätta stället alla får i hagen hissen på högsta våningen

hon är ganska vrickad




de talar om henne där hon bor
säger
hon pratar inte med mig jasså hon pratar med mig
hon säger inte så mycket hon rodnar mest
kommer visst inte härifrån




men han, du, du idisslar hennes hår, hennes ögonfransar, hennes sätt att stryka med handen över iskalla barn, hennes nymålade läppar, hennes grå blickar

du passar på

tar för dig




hon
nynnar aldrig på låtarna i hennes huvud,
ber honom sjunga dem istället
de kan ligga eller sitta så hur länge som helst

hon tänker sången
och han utför den




om ni inte hade länder, världsdelar, kontinentplattor,
städer, objekt, olika sorters rymd mellan er,
skulle ni vara andra människor?
om ni levde intill varandra
skavde knäskålar mot knäskålar om nätterna?

det är bara en fråga

jag såg er på avstånd en gång
det räckte men visst
undrar jag




Fri vers av Mögelhud
Läst 415 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2007-10-16 22:25



Bookmark and Share


  Матрёшa
fantastiskt fin text. Du har verligen lyckats fånga den där märkliga, destruktiva relationen. Det är så sjukt bra!!!
2009-11-30

    Venkis
Underbar!! Är det en estrad-dikt?
2007-10-18

  Elin R
Jag tänkte att jag skulle säga något också. Den är lång, men så handlar det ju om världsdelar och relationer. Det kan man säga mycket om. Jag tycker att du beskriver denna relation, och hur konstiga/ helt vanliga människor kan vara. Beroende på hur man betraktar dem. Det finns mycket humor i texten.

uppifrån
det ser konstigt ut det ser

sjukt ut

han idisslar henne
han äter upp henne
hon tycker nog om det hon
säger inte så mycket

Det är både roligt och ömt tycker jag. Avslutningen är vacker och lite oväntat, skönt hängande i luften.
2007-10-18
  > Nästa text
< Föregående

Mögelhud
Mögelhud