Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Livets vesäntligheter


FRIGETSGUDINNNAN

Vad vore solen utan dess lyskraft. Vad vore vi utan den?
Ett kolsvart mörker ingen kommer ifrån.
Löven sparkar jag runt i virvlar. Precis som jag gjorde som barn.
Jag är ett litet omoget barn som inte vill lyda eller bli styrd.
Jag vill vara ett barn tillsammans med min dotter som är en änglagåva.
En person, en kromosom som förändrade mitt allt.
Solens värmande strålar har inte riktigt gått rätt in i mig. Kanske av vana eller är det en rädsla för att få vara så där lycklig som är få förunnat.
Jag behöver några moln på min himmel annars så kanske jag tar allting för givet.
Nej, lyckan kan vara såååå stooor och ändå så liten.
Tänk när tvättstugan är ledig precis när smutskorgen är full.
Det finns en viss lycka i det.
Lycka kan även vara när fåglarna sjunger på våren och jag vet att det är parningsdags,
Lycka är att ta farväl till min far på dödsbädden och han visade sitt sköraste jag.
En ödmjuk man med en vilja att få leva precis där livet i sig rann ut.
Om jag vore kung eller balens drottning så ska alla veta att det är bara en sagofigur jag håller fast vid för att inte tappa fotfästet helt.
Vi är av kunglig börd.
Min prinsessa är en sol på min himmel som jag vill förvalta på bästa sätt.
Till mitt liv rinner ut. Så är det för oss alla.
När döden knackar på dörren då finns livet inom oss.
En ovärderlig skatt i en gömma vi glömt bort.
Avsluta en relation, en halv livstid är gott nog att jag fick chansen,
TAck




Fri vers av marie lyxtorp
Läst 205 gånger
Publicerad 2007-10-25 20:35



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

marie lyxtorp

Senast publicerade
tiderum
FRIGETSGUDINNNAN
* Se alla