Livet har vänt på många plan nu.
Kan förexempel andas igen när jag kommer hem. slipper den där tunga mörka
atmosvären som jag oftast mötts av i förra lägenheten jag bott i.
Fast visst betungande är det att lämna människor som man trott hjälpa på
rätt köl fast man innsett att det kommer jag alldrig lyckats med.
Om någon skulle lyckas hjälpa denne, så är jag bara glad för det e den största sorgen jag har: att känna sig värdelös över att inte förmå bättre för denne och dennes trauman.

Det e nog svårt att se vad som hjälper när allt som är rätt ena dagen, är helt åt helvete nästa dag. som att bygga ett rum o vara nöjd o glad,för att morgonen nästa dag riva skiten för det finnes inte något som är rätt längre.

Jag läser dennes poesi och hoppas hon nu fått stöd och hjälp,sådan hjälp som kan hjälpa denne.
Människan är godhjärtad och älskvärd men inte med dessa mörka sidor som hon bär på.