Mörkrädd?
Inte då
Inte efter Långa natten
En liten dikt om något jag älskat i snart sju år.
Ad Noctum
Vid sin början är ni många
Efter hundra om fem alnar är ni få
Framför dig skiner ljusen
Kanske ett par alvögon också
Mot tionde du rusar
Du har ju varit här förut
1984 kallade vi det året
Men skogen har förändrats
Som tiden gått framåt
Har träden krupit runt
Men då tvenne timmar passerat
Din tid bland de lysande är ute
Då vilar du med skogens troll
Tills Sten, Björn och Stig låter sig hängas
Till nästa kontroll
När de andra stora kriget
Slutat som en flopp
Sprang vi för första gången
Så länge sedan nu
Då tilläts inga kvinnor
Då tilläts inga barn
Men åren gick
Och träden ändrade form
Nu springer vi alla
Jämställdhet förstås
Vid slutet din ork den tryter
Kroppen tömd på lust
Av gren, sten och idioti
Kanske en stunds vila
Innan upploppet blir historia