Lögnernas bakhåll
du försöker strö stjärnor
över obekymrat himlavalv
dränka mig i förförelsens hav
med kyssars doft av rosor
som aldrig nuddat sin död
kanske har du avtrubbat glömt
stanken av dina svek
lögnernas bakhåll
där du höll mig fången
där du brister i intelligens
är jag långt över dig
och jag mister aldrig minnen
där lidande blivit mer än njutning
om jag ger mig själv
till ett skal av livlöshet
kan jag aldrig själv uppstå
att bli fri från efterhängsen hopplöshet
innebär att avhållas från dig