Du glänsande fågel som speglar min sorg i din gråsvarta skrud

dina ihåliga läten som ekar likt mina i tomrum

pickandes

sökandes efter det som mättar och aldrig försvinner

en känsla av enslig styrka och innerlig kärlek

så tystas munnen då kroppen skriker

vidskepligt lägger jag inga nycklar på bordet

jag böjer mig i vördnad och önskar att vinter är god mot dig