neonskyltarna på gatorna,
ger ljus till mig och skatorna.
jag går längs en enkelriktad väg,
och spottar ut de tankar,
som inte får plats i mitt huvud.


om du hade vetat
att alla tankar i mitt huvud,
svävade runt dig.
tror du,
att det skulle vart annorlunda nu?


1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9
brunnar med DIN bokstav.
och jag ställer mig på
varje brunn hoppar
på den tre gånger,
och ropar tyst min enda önskning.


jag önskade att du skulle se dig
själv från mina ögon,
då kanske du skulle förstå,
eller vad säger du,
älskling?


jag förstår inte,
hur jag orkar.
(det är som att försöka döda en myra, man inte hittar.)
mitt självförtroende pratade länge med den hemlösa katten,
som troget höll mig sällskap.
katten ville,
att jag skulle ge upp,
så jag kunde kela med den
och ta med den hem.
(silken tur att jag är pälsallergiker,
annars kanske jag skulle gett upp.)


jag vet inte hur många gånger,
jag lämnar verkligheten per dag,
för att försvinna i dina mörka ögon,
jag alltid lyckas drunkna i.
jag älskar när du kysser mig vacker.


och återigen lämnar jag marken,
mitt huvud känns som en ballong,
som tar mig på högre höjder.
och här uppe tänker jag stanna,
tills du tar mig ner igen,
älskling.