Sammetskind, sträv men mjuk
tryckt mot mig
ty, kärleken är tyst utan viskningar
och ord
men är den verkligen konstant?

Vindbacka slår mot stränder
tomhet, samma
som ditt hjärta mot min hand
Vinden stryker löv och knoppar
som dina andetag mot mitt hår

och dina tårar som aldrig droppar
är det molnens återhållsamhet?
ty hagel kan bryta tystnad
hagel som smattrar
mot den blå bakgrunden

ett tomt svart hål ekar i dig
Älska mig