du vet att något är fel
det har varit det ett tag nu
men du har målat över det med täckfärg
så kanske håller det en dag nu

men under ytan rutnar allt
din sjönhet blir till maskavföring
tills masken är allt som håller samman
ditt krälande krypande jag

hårt spacklad
tom
rädd för allas blickar
rädd för dina egna tankar

för hur kan något som inte längre är
  sedan länge ruttnat
  uppätet 
    bortkastat  
      uppkastat 
        uppskuret 
          bortskuret 
            bortglömt 
              bortgömt
    någonsin bli vackert och älskat?

bättre att blunda somna

sminka dö