Jag älskar individerna,
men skyr flockbeteendet
De blottade tänderna,
varggrinen mot strupen
innan de älskar
och kallar det attraktionskraft
Revirpinkandet, där någon tvingas backa
men reser nacken, höjer glaset och spänner musklerna,
tills nästa möte

Men jag har själv kastat stenar,
jag är själv en kvinna i en flock
som kastat med håret,
spänt ut tuttarna
och väntat på min tur
Jag har valt
och blivit vald
som en i flocken,
en i gänget,
en i samhället,
en i livet

Det är så det funkar,
men det förstod jag aldrig
då jag var barn