Hej, sa jag
Och porten stängdes
Inte av elakhet
Eller attityd
Utan av rädsla

Dina murars port är ofta stängd
Så fort nåt okänt dyker upp
Så åker den igen
Du stänger ute omvärlden
Den del, som du inte känner till

Din inre mur, borggården i din själ
Är kanske fylld med skatter
Men ingen vet
Eftersom alla kontaktförsök
Är presumtiva anfall, mot dej

När Berlinmuren föll så var det
Ett under av frihet
Lika instängd som Östberlinarna var
Är du fortfarande, helt och hållet
Instängd av din egen rädsla

Vem ska riva muren
Eller ge dej pass för ”ute besök”?
Vem ska få glädjen och skratten
Att flöda på borggården
Så länge du blåhåller nyckeln