Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
om att be om förlåtelse fastän det alltid kommer vara för sent


mardrömsnätter och panikångestfyllda lakan


ännu minns jag nätterna på taken
där vi satt när staden slutat pulsera
och du gav mig slottet och lovade mig världen
och mina fickor rann över
och du log med allt tandkött medan husen växte under oss

jag frågade om du kunde gråta
det vet jag när du lämnar mig
och 15 månader senare kom dom
och jag visste och du visste
och jag stängde dörren efter mig när jag gick

ännu finns det dofter kvar
minnen som inte går att slänga
mardrömsnätter och panikångestfyllda lakan
men ingen som viskar bort dem
som du kunde

jag slutade aldrig älska
och jag började aldrig heller att gråta
men jag saknar dig ibland
på mitt egna sätt
och delar drömmar med dig inviskade i våra hjärtan




Fri vers av Suzan
Läst 518 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-11-24 19:28



Bookmark and Share


  Ettrosamoln.
Bra skrivet! :)
2008-04-23
  > Nästa text
< Föregående

Suzan
Suzan