Det var en dag , när nöden var som störst
jag väntade ivrigt för att få släcka din törst
Jag knep och vek nästan så jag blev blek
Det var för din skull , min käre toalett

Jag framställer mig en dag utan din ståndaktighet
att du plötsligt bara försvunnit i ett blått moln av förebyggelse
I min förtvivlan jag bajsar på backen , så som vänd i ett klet mot nacken
I pölen jag stått och stammat , mot fiskarnas ljud av kammat råkött
tänk , om jag kunde skölja bort min nöd
tänk om du kunde svälja min göd