mitt i ett myller
står jag och ser
mänskor omkring mig
mitt i sitt liv

stora familjer
ävenså små
bjuder mig in
på besök då och då

ger mig så glimtar
av hur det kan vara
att del i familj ha
det vore nog bra

önskar jag detsamma?
ånej
det vågar jag inte
det var nog ej för mig

för önskan slår rot
sprider med rötter
så fina och starka
ett hopp kan då väckas

ge mig en tro
på att det kanske
möjligtvis fanns
något för mig

att kanske jag
fick en chans
skapar bara tårar
och svikna känslor

står hellre bredvid
och gläds med er andra
som gäst i ett liv
där andra går först

bjud in mig ibland
jag kommer så gärna
och vet nog min plats
går i rätt tid

det största av allt
att dela någons glädje
det gör man med vänner

det finns där
den självvalda

familjen

möte i vänskap
i sorg och i glädje

där finns mitt hörn
i min värld
en plats
som är min



allt som sker
utöver det
är en guldkant
i livet
i vardagen