Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Samlagsvän.


S.v.

Hon ler och sätter på sig någonting,
som jag tror att hon vill
att jag ska lägga märket till.

För vi har varandra, men känner för andra.

Hon leker stilla med fingrarna i sitt hår
Alltid önskar hon och jag mer
Aldrig fina ord vi varandra ger

För vi har varandra, men känner för andra.

Jag ser att sängen bjuder mig in
och alla stegen leder ner
kläderna på golvet blir bara fler

För vi har varandra, men känner för andra.




Övriga genrer av Alarik
Läst 548 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2007-11-25 20:45



Bookmark and Share


    Trast
Ja, vad säger man... du har gestaltat något som nog är ganska vanligt - i en eller annan form - och som många kan känna igen sig i. Det blir ganska gripande mitt i den enkla konstaterande tonen. Greppet med en refräng tycker jag också är lyckat här. Liksom titeln s.v., vilket redan har påpekats.
2009-02-03

  Jer
Min spontana känslan är att detta tilltala mig, den är bra.

Dikten beskriver saker som få kan förstå som inte varit där. De små antydningar om förhållandets äkthet -om man får säga så)- mellan diktjaget och denna andra, om ömsesidig respekt, förstärker ordens trovärdighet. Mycket bra titel, med sin förskönande förkortning, som inger respekt åt den sliten k.k. Bra!

Osäkert om den grammatisk ändring från Hon till Du fungerar som den är tänkt, kanske är det bara jag, men den skapade förvirring hos mig, ev. ett syftningsfel om vilken hon du refererar till, diktjagets äkta-hon eller den s.v.-hon. Vet inte om det är menat så, men en sådant spänning är bra, men måste klargöras bättre. Vore dikten längre skulle det funka bättre, tror jag.

Den tredje styckens beskrivningen av det avståndet i den fysiska del av denna oäkta värld, i ett sådant förhållande, är lysande.

Voyeuren i mig skulle ville ha två stycken till. Gillas!
2007-11-26
  > Nästa text
< Föregående

Alarik