Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Livssmärtan



När smärtan dödar själen,
låt den döda, men låt den ej upphöra
men fortsätta att döda med sin smärta
så att smärtan känns ordentligt
så att man ändå får känna
att man lever
och kan överleva smärtan
av att ha en dödad själ.
Så kan man även fortsätta att älska
fastän kärleken är död och mördad
då den alltjämt gör så ont
så alldeles förbannat ont
så att man nästan blir som än mer levande
just för att det gör så förbannat ont.
Så amputera inga ben på mig,
herr fältskär, trots min kallbrand,
och transplantera inget hjärta
fast det gamla har gått sönder.
Låt mig leva vidare så länge det gör ont
så att jag dock får känna att jag lever
ända tills jag dör.




Fri vers av Aurelio
Läst 311 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-11-29 19:32



Bookmark and Share


  Lejonhjärtas poesi
Lika välskriven som kännbar och tänkvärd, bravo!
2007-12-02
  > Nästa text
< Föregående

Aurelio
Aurelio