Cykla uppför backen. En kubisk utväxt på huset, nästan minimalistisk.
Över gatan, har de försvunnit på väg till pizzerian?
Hon släpper in mej i hemmet. En dam ska till frissan. Jag står i hissen och vet inte vad jag ska titta på.

Jag kan dra upp dragkedjan på jackan så är den inte i vägen.
Ställer mej upp och bromsar. Huvudet slår i marken. Har jag fått hjärnskakning.

Det finns ingen övergripande poetisk metafor.

Då återstår det tomma lidandet.