Hedlund, Tom Att förstå lyrik Ordfront, Stockholm 2000

Att förstå lyrik, det är väl inget problem - om den nu inte i själva verket är obegriplig! Men gammal hederlig poesi som Ferlin eller Fröding förstår man ju, där är inga konstigheter!

För den som bara läser och kanske njuter av diktarnas alster utan djupare överväganden är det lätt. Man läser och reagerar på något sätt. Jämför med en radiosändare och en radiomottagare: om de är inställda på exakt samma frekvens är det inga problem att få över ett budskap, men ju sämre överensstämmelse mellan de två desto svårare blir kommunikationen. Och till slut bryter den samman helt. Läsaren behöver inte ens analysera misslyckandet utan bara konstatera att “den där jäkeln var ju skvatt obegriplig” eller något i samma stil. Diktaren å sin sida kan rycka på axlarna och beklaga att den trögtänkta allmänheten inte förstår de glänsande pärlor som kastats framför svinen. De tekniska termerna för det här är författardikt, vilket är den situation och upplevelse som diktaren försöker beskriva - samt läsardikt, alltså den upplevelse som läsaren får. Det är ju inte säkert att dessa två sammanfaller. Om de skulle sammanfalla skulle ju diktaren och läsaren bli nära nog utbytbara. Ingen människa kan tolka exakt vad som sker i en annan människas hjärna. Och när det gäller något så knepigt som lyrik, där kanske även diktaren inte har riktig förståelse varför orden faller som de gör, borde det nästan vara unikt att författar- och läsardikt sammanfaller.

Men ändå finns det ambitiösa figurer bland producenter och konsumenter, människor som vill skriva bättre dikter, människor som vill kunna förstå bättre. De kan ha nytta av Hedlunds lilla informativa bok, och detta i två avseenden. Dels att få mer kunskaper om hantverket som sådant (metoder och termer), dels att lära sig mer om hur hantverkets resultat, dikterna, kan tolkas. För det finns mycket av arbete i poetens verksamhet:

I själva verket är ytterst få dikter spontana känsloutbrott, även om de förefaller vara det. Poetens uppgift består bland annat i att i ord söka återskapa det benådade ögonblicket. Ett spontant nedskrivande av någon rad eller några fraser är naturligtvis inte ovanligt men slutförandet aven dikt är ofta ett arbete på lång sikt.

Det kan vara bra att låta ett arbete ligga och mogna, kan jag tillägga. Dikter är ibland både komplicerade och komprimerade historier, och då gäller det att granska varenda ord och väga det på lyrikens guldvåg. Visserligen går det bra att skriva ner sina tankar rätt och upp ner, och poetiska naturbegåvningar kan göra det mycket bra redan från början utan att bry sig om formalia, men vill man bli riktigt bra kan det vara vettigt att sätta sig på skolbänken ett tag. Hedlund ger kortfattat en hel del upplysningar om olika versmått och liknande. Ingen far illa av upplysningen om hur många rader och hur många stavelser per rad det går åt för att skriva en haiku eller en tanka exempelvis, eller hur en tvättäkta sonett skall se ut. Man måste åtminstone veta hur regeln ser ut för att kunna bryta mot den på ett medvetet sätt!

En sak som jag inte tänkt på tidigare, men som Hedlund framhåller, är det ord som finns redan i boktiteln: lyrik. Jag har inte tänkt på att det kunde vara ett begrepp som är avskiljt från poesi i stort, men så är fallet. All diktning är inte lyrik. Lyrik är ett särskilt begrepp. Ett lyriskt stycke är inte en berättelse upp och ner, med början och slut. En berättelse i versform kan man kalla epos exempelvis, som Gilgamesheposet eller Stiernhielms Hercules. Lyrik handlar om att ta fast på ett ögonblick och upphäva tiden. En auktoritet som Alf Henriksson säger i Verskonstens ABC att lyrik är:

… ett av de områden som poetiska verk av gammalt brukat indelas i: de övriga är epik och dramatik. … Allmänt kan man karakterisera lyrik som det poetiska uttrycket för en känsla eller en stämning, men med den definitionen blir dess gräns mot epos och drama mycket vag, ty det kan förvisso finnas poetisk känsla även i dramer och episka dikter.

Hedlund skriver att det typiska för den moderna lyriken, som tycks kunna finnas såväl inom prosan som poesin, är

…avsaknaden av en intrig, ett händelseförlopp. En rent lyrisk text går därför inte att’ återberätta.

Han skriver också:

Den väsentliga litteraturen oavsett form är alltid tydliggörande. … I lyriken får det osynliga synlig gestalt: drömmar, tankar och känslor tar sig uttryck i symboler som är sammansatta av detaljer ur den yttre verkligheten. Lyriken uttrycker snarare än den beskriver.

När man läser en obegriplig dikt kan det vara bra att veta att det ändå finns metoder att gå den in på livet och kanske få fram något handfast - om man nu inte bara låter sig ryckas med av märkliga ord och konstig grammatik utan att bry sig om någon eventuell mening. För att påvisa detta gör Hedlund djupare analyser av flera diktares verk. Dikter som alltså inte kan återberättas som en handling utan som beskrivningar av tankar, platser, sinnesstämningar och liknande.

Förstår jag Hedlund rätt skulle detta stycke, ur min egen produktion, vara äkta lyrik - det kan inte återberättas som en sammanhängande historia:

En dunkel ström - vad
är medvetande?

Vresig går vinden på havet
sliter sönder molnen
rycker saltet ur vågtopparna.

Vinden har inga sinnen.

Förnimmelser av ett spjut
genom molnen;
av blödande violetta moln.

Svarta fåglar tvättade i regnet,
katter utan återvändo…

Samtidigt visar dessa rader att “tydliggörande” inte bör förstås som “förklarande”. Jag har svårt att förklara vad versen egentligen betyder, trots att den innehåller ett antal korta utsagor. Den kan närmast ses som en serie bilder. Lyrik, således.

Däremot är jag mer tvivlande om den här en-radingen som just lyrik:

“Hej” ropar barnet till ekorren

Visserligen innehåller den en stämning, men den kan skrivas om till en liten berättelse: En morgon när jag gick förbi Högalidsparken var det ett litet barn som ropade “hej” till en ekorre, och det var skojigt. En kortdikt alltså, men diskvalificerad som lyrik!

Här bryter jag framställningen och avslutar med ett “läs den här boken, den kan du ha nytta av om du är i poesisvängen!”