Hennes byst var stor och tung. Den hade vuxit till sig för snabbt. Den hade kommit att bli randig. I Mitt livs novell hade hon på 1990-talet läst hur man kunde testa om man hade hängpattar. Man skulle placera en blyertspenna under ett bröst och om den föll till marken behövde man inte oroa sig. Det tog henne tre år innan hon vågade prova. Då var hon sexton. Pennan satt fast.

Inatt joggade hon i drömmen. Vart hon skulle mindes hon inte. Hon mindes bara den tvärrandiga tröjan som stod i skrattretande kontrast till hennes bröst och armarna som hon hade korsat under dem för att om möjligt kunna dölja tyngdlagen som tagit ut sin rätt.

Hon önskade att hon åtminstone kunde ha sagt att det var för att hon fött och ammat ett, två, tre barn som hon såg ut som hon gjorde. Men det kunde hon inte. Hon hade gjort abort.