Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Sagan om ett Vinterpalats


Det var längesen vi möttes, två år tror jag bestämt,
nu lever endast minnen men en dörr den står på glänt.
När sommar blir till höst och hösten blir till snö,
jobbar fader Frost extra skift, för att allting ska få dö.
Därför har jag byggt ett palats, helt i fjädervitt,
jag sitter på min tron och väntar, allting mitt är ditt.
Tiden lider och såren svider, det är dags att abdikera,
en röd ros i död mans hand, vår dröm rann ut i sand.




Fri vers av JL
Läst 230 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2007-12-06 20:57



Bookmark and Share


  Den Gröna Serpentinen
Jag gillar den här dikten, den känns naturlig, som skriven ur hjärtat. :)
2007-12-06
  > Nästa text
< Föregående

JL
JL