Till min älskade lillebror!!!
En alkoholist!!
Med respekt för tidens tand
har jag lånat hatt av ödet
en bredbrättat trist historia
som jag trätt över min döda gloria
Jag döljer mina druckna ögon
går där du glömt att stigar fanns
Jag är kung i de förtappades land
regerar vist med glasspira i hand
Jag förbannar den omänskliga törst
som jag förtvivlat försöker släcka
vandrar förvirrat utan hopp
medan solen ler över min frusna kropp
På en parkbänk bland druckna sinnen
delar vi den ensamhet alla känner
tror vi oss vara som alla andra ett tag
vi lever just nu, här idag.