Du missförstår mitt missförstånd för ovilja,
min idioti och extremdumhet för okänsla.
Kanske älskar jag dig, vad vet jag,
kanske klarar jag bara inte av att lyssna.
Jag förstår inte vad jag tror jag vet,
vet inte om det jag inte vet är ovetbart.
Eller om det ens spelar roll i verkligheten.
Verkligheten... kanske drömmer jag bara,
sover som en våt svamp i ett dike.
Jag tror inte jag vet var jag är, vem jag är
eller hur jag kom hit.
Men jag vet två ting, klart och tydligt,
mer kaffe behövs och ett par cigaretter.
Det och mitt hopp att du mår bra,
insida och utsida... lagom sprickfri.

/