eskalerande genom det digitala låset
människornas sorl utanför

inramad av det vita kaklet
i bakgrunden bortom skärmen

fångad mellan tillstånd

och utan
att det spelar någon roll varför
förstod han

att han med tiden hack i häl
omärkligt ofrivilligt
förvandlats till poesins blinda fläck




mellan tummen och pekfingret
förblev tangentbordets nedslag
ett mått på smärtan

en kvot mellan livslånga drömmar
och nu




han pressar fram den sista raden
delar
med sig

och invärtes sprider sig sorgen