Den här tiden på året förvånade mig alltid. Dels därför att den kom så hastigt, och dels för att det fruktade mörkret kom smygande och då det väl var här så var det ganska mysigt. Det här kunde ha varit Stockholm, men det var inte det. Staden var helt klart mindre men ändå hade den något alldeles speciellt. Jag funderade på vem jag blev förälskad i först, staden eller Magdalena. Jag tror nog att förälskelsen till Magdalena slog ned likt en blixt från klarblå himmel, medan staden Örebro lockade mig förföriskt till en kärlek som kändes som om den skulle vara för alltid.

På väg nerför Drottninggatan, sneddade över och gick mot pressbyrån mitt emot slottet. Människor köade till bussarna som susade fram. Jag har sagt det förr säger det igen, Örebro är vindarna och cyklarnas stad. Instinktivt drog jag ihop rocken. Jag mötte en man i dörren vid pressbyrån, jag såg inte hans ansikte men noterade att han bar handskar. Jag borde kanske skaffa mig ett par, mycket jag borde skaffa mig, men som aldrig blev av. Fast mina fingervantar fyllde sitt syfte så länge det inte  blev riktigt kalt. Löpsedlarna fångade inte längre min uppmärksamhet. De satt ju alltid på samma plats, och med stora rubriker, och jag hade slutat läsa dem för längesen det var bara tv-bilagan som lockade nu för tiden.  Den röda kvällstidningen, inte mycket rött kvar i den tänkte jag och inte mycket röd färg på framsidan heller och röd prince, en coca cola tvåliters och en påse godis det var vad jag behövde.

Röd tidning och röda cigarretter,  och en röd tid på året, julens tid som redan gläntade på dörren. Jag klev ut på gatan och lyckades få upp paketet. Placerade en i mungipan. " extra långa tack" det var i princip vad jag sa nu för tiden då jag handlade på kiosker, " röd prince och du extra långa va ?" hörde själv hur nonchalant det lät och jag ogillade den tonen i min egna röst, men samtidigt var jag för trött för att orka skärpa mig.

Nobeltunneln fylldes av trafik. Busstation lämnade jag bakom mig och järnvägen rusade förbi ovanför. Vi hade flyttat till en lägenhet som låg vid wasaparken enbart därför att det var så trevligt att sitta där på sommarkvällarna. Hyran var skyhög, men det hade man nog tyckt oavsett var man än hade bott. Jag strosade längs med hertig Carls allé. Här hade han haft sitt näste och man kunde bara fantisera om hur han suttit här och smidit sina planer nån gång för fyra hundra år sen och mer där till.  Rocken fladdrade längs benen och jag kände hur håret höll på att lossna från tofsen.

Jag hade varit inne och gått vid de små gågatorna, och även gjort mig ärenden ut mot universitetsområdet. Jag log då jag tänkte på julstämningen som man försökte sprida i centrum.  Man sveptes tillslut med och nynnade på julsångerna som spelades överallt. Krämaren var på god väg att förvandlas till en julgran, rent metaforiskt. Jag kom fram till vår port tryckte snabbt in koden och tog trapporna.

Det var mörkt i rummet, det var bara en fönsterlampa som var tänd och jag själv badade i det magiska ljuset från bildskärmen. Jag hörde hur nyckeln vreds om i låset, men nöjde mig med att notera det. Jag hörde hur hon rörde sig i hallen. Det fanns stunder då jag helt enkelt inte kunna hitta orden. Jag försökte men fick hela tiden radera de få rader som jag väl lyckades skriva ner.

" Han kom som ett yrväder i april" varför kunde inte jag komma på en sådan början. Så enkelt, men ändå en sån briljerande mening att börja en roman med. Orden räckte inte ens till en dikt, varför kunde jag inte skriva metaforiskt, om mina dikter ändå kunde ha mer djup, flera dimensioner. Leendet spred sig över mitt ansikte då jag insåg att alla har vi våra komplex, mitt är tydligen att jag önskar att mitt skrivande var allt det som det inte är.

Var var hon ? tanken slog mig att hon inte sagt ett ord. Ett fönster var öppet till den nya världen, Internet, det andra var min ordbehandlare vars blad var naket vitt och ren som den snö som ännu inte hunnit komma. Tänk om snön föll med min idéetorka. Jag surfade lite förstrött men hittade inget av intresse, rusade igenom meddelandena på chatten och han även med att ögna igenom ett par mail som jag beslöt mig för att svara på vid senare tillfälle då jag var mer motiverad. "Älskling vad gör du? " min röst lät trevande "Hmmmmm" fick jag till svar. Olikt henne. Jag hörde att hon var sysselsatt med något i köket."Älskling hur har din dag varit? " min fråga var ett tappert försök att öppna upp ett samtal. Jag hörde hur hon närmade sig "Du den har varit bra. Jag såg att du satt och skrev så jag ville inte störa. hon lade sina armar runt mig och krama mig bakifrån. " "Hmm du stör inte....." "Nu ska jag fortsätta i köket men du skriv vidare. Skapandet kommer tydligen från frustrationer och lidande" sa hon retsamt.

Oavsett hur mycket man än lider och hur frustrerad man än är så kan man inte tvinga fram orden. Det visste jag. Magdalena hade kvar samma jobb som hon haft då vi träffades på, åtminstone samma företag. Hon hade tydligen flyttat omkring inom företaget men dessa förändringar verkade för mig vara marginella och knappt noterbara. Jag märkte mest av dem då hon bytte av det skälet att hon var på extra gott humör och att hon den första veckan på den nya avdelningen spenderade en extra halvtimme vid spegeln varje morgon. Hade man dessutom tur kunde det bli en extra romantisk kväll den månaden men så mycket mer märkte jag inte av hennes karriärs utveckling.

Jag satt kvar i rummet men hade tänt taklampan. Jag bläddrade i allehanda böcker, precis som om jag sökte något men jag visste inte riktigt vad. TV-n gick i  bakgrunden och ibland hörde jag hur hon ändrade kanal. Varje gång telefonen ringde så hoppades jag att det inte var till mig. Gud vad höll jag på att bli för människa. Fast det vore ju trevligt om det var en god vän, men sällan det var det, ofta bara vanliga människor som ville störa mig, rubba mina cirklar.  Jag vände mig mot datorn och öppnade ett dokument fyllt med latinska citat.

"Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma. Alla sova i enslig gård djupt under midnattstimma. Månen vandrar sin tysta bana, snön lyser vit på fur och gran, snön lyser vit på taken. Endast tomten är vaken. " "Du har en fantastisk tolkning av Rydberg, visste du det Magdalena? " Jag lutade mig bakåt och kände hennes trygga kropp. För mig hade hon blivit värme, trygghet och drömmar. "Spero nos familiares mansuros, jag hoppas vi fortfarande kommer vara vänner trots min tolkning av Rydberg. Och trots det här. " Det blev mörkt, hon hade bundit något för mina ögon. "Rydberg kan du tolka hur du vill, men Strindberg ." ""vill fröken ha barn med mig" egocentrisk gubbe med fåniga mustascher kommer jag inte citera" sa Magdalena bestämt. "Stackars Strindberg så missförstådd. ""In hoc signo vinces, i detta tecken ska du segra. Du vet du inte vad det är för dag i dag? " "Jag skaka på  huvudet. "Stilla min vän jag  knyter." "Nej" svara jag. Jag kände mig ganska frånvarande. "I dag börjar din och min gemensamma julledighet" kvittrade  Magdalena . Nej var första tanken, har tiden gått så snabbt och jag som skulle ha gjort så mycket. Jag har inte ens hunnit börja med juldikter och  julnovellen är obefintlig. "Hmm klart att jag inte glömt" ljög jag. Jag har ju faktiskt längtat" skyndade jag mig att tillägga. "Du eftersom du ändå inte lyckas skriva något tänkte jag att du skulle hjälpa mig med en sak. Jag vill bara göra ett experiment, är det okej? Men då måste du ha bindeln för ögonen. " "Klart det är okej. Det var det verkligen, en legitim anledning att kunna fly datorn. "

Vi gick ut i köket hon ledde mig. Hon satte mig på en stol. Jag hörde hur hon plockade med olika saker. "Jag tänkte testa ditt smaksinne. För att använda en klyscha vad du än får i munnen sväljer du och är en duktig pojke. " "Klyscha, har jag aldrig hört. ""Från en film minns inte namnet, men den utspelade sig i ett fängelse. Och det var den stora killen som sa det till den lilla, älskling tro mig du vill inte ha någon ytterligare förklaring. " Hon kysste mig hastigt. "Du jag kommer binda dina handleder, hoppas du inte har något emot det men du får inte använda känsel bara smak. ""Var fick du idén till det här ? " frågade jag skeptiskt. "Berätta inte jag det ?? personalfesten tidigare i veckan. Jo det berättade väl jag" sa Magdalena. Hon lät mycket övertygad om det. "Det är bara du som är virrig. " "Jo det är nog säkert så. Magdalena brukar jag inte lyssna på vad du säger, är jag sån, lite disträ."  Hon strök mig över kinden, hennes hand var så varm sen så hejdade hon sig. "Vad är det" frågade jag. "Nja det är inget, men..." och jag förstod på hennes röst att detta inte var förhandlingsbart. "Kom igen nu vad är det" sa jag "Du skulle ha sett Anneli på festen. Hon hade så snygga byxor och då vi testa det här var det en grej hon tyckte smaka lite illa och rent instinktivt råkade hon spotta ut det, var bara en reflex och det hamna i knät på hennes snygga byxor. " "Jaha" "Så det är bäst att du ar av dig dem sa hon hastigt. "Ska jag ta av mig byxorna men... " jag skakade lite på huvudet "Nej men toker sa hon. Det kan du nog inte du har ju ögonbindel och du får inte se vad som står på bordet. " Jag kände hur mattheten började komma. Magdalena kunde vara sån här och jag hade lärt mig att det var bäst att göra henne till viljes det blev smidigast så. Jag ställde mig upp och hon drog ner byxorna. "Du behöver inte ta av dig dem helt. " "Inte ? " "Men toker vad tror du ?? bara så du inte får fläckar. " Hon band fast mina händer bakom ryggen på mig. "Gjorde ni så här på er personalfest" jag hörde själv hur tveksam jag lät. "Nja kanske inte riktigt så men vi diskutera det på jobbet i dag och samtliga ansåg att du var ett specialfall älskling. " Nu började tankarna snurra i huvudet på mig. "Ni diskuterade mig på ditt jobb och kom fram till att jag var ett specialfall". "Men älskling alla kvinnor diskuterar sina män på jobbet. Prata inte så mycket nu" sa hon och försökte låta barsk. "Men man måste ju fråga.""Gapa stort" jag kände hur något fördes in i min mun. "Vad är det ? " frågade jag.  "Just precis det är frågan. " Jag hörde hur barnsligt glad hon lät gissa fnittra hon. "Behöver nog lite mer. " "Okej gapa stort. " Det var helt omöjligt att avgöra. Det fanns inte en chans. Tänderna missade de små föremålen hon stoppa i min mun.  "Det är torkade sådana här. " Hon förde in något runt i min mun. Det var mjukt och lent. Jag bet i det och då kom det nån saft som nästan var lite sur. Vad var det där jag kände ju igen det så väl. "En till tack" bad jag. "Okej då men bara en till det är ju lätt" sa hon lite förebrående.  Jag behövde bara en till. I samma sekund som jag bet till kom jag på vad det var.  "Vindruvor. Om det var vindruvor måste det andra ha varit russin. " "Sit vis nobiscum må kraften vara med dig. Det här då? " "Det var för lätt pepparkakor" "Allt ska inte vara svårt. Du har smulor i mungipan. " Magdalena strök bort dem med fingerspetsen. "Hmm tror du att jag blir snällare nu" frågade jag. "Nja du får ju inte bli för snäll... hmm... drick. " Jag öppna mun och den varma drycken rann in. En del sippra ut. "Glögg" "Hmm . " Jag kände hur hennes tunga slickade upp den glögg som rann längs min hud. Hennes tunga var varm och upphetsande." Vad gör du nu älskling ? " "Vet inte riktigt..." hon lät lite förvånad. "Smaka på det här då. " Något mjukt och ganska torrt fyllde min mun. Saffran går inte att ta miste på. "Lussekatt" skratta jag. " Ja visst. " "Hmm alltså som liten tyckte jag de såg ut som bröst. Du vet de satt ihop och hade rusin till bröstvårtor. " Magdalena skrattade högt. "Men du det kanske stämmer, jag har aldrig tänkte så men nu när du säger det. Mer ? " "Fyll min mun med kvinnobröst" mumlande jag. Du skulle må då va? Du tänkte du på att det snöa i eftermiddags " "Nej gjorde det? " "Ja åtminstone då jag kom hem. smaka på det här" "Vet inte vad det är smakar liksom som nån mandel men mjukt och ändå en smak av choklad. " "Marsipan som är doppad i blockchoklad. " Hon tog av mig ögonbindeln. Bordet var fyllt av både det ena och det andra. Hon såg min blick. "Var tvungen att ha lite sånt i kväll redan. Vi får fixa själva i morgon. " Hon höll fortfarande scarfen i sin hand. Hon stod och såg på mig. "Kom älskling jag vill kyssa dig. " Hon kom och satte sig gränsle över mitt knä. "Om jag kunde skulle jag krama dig, men jag känner mig lite uppbunden. " Utan ett ord kysste hon mig. Jag hade aldrig förstått varför det alltid svartnade så fort hon gjorde så.

forts följer