|
|
Ett försök att förstå.
Stad 1-3
1.
här finns ingen genomskinlighet
erbjuds ingen plats
allt ett montage
av ljud
överflöd
kyrkor
ansikten
sönderbrutna sammanhang
liv pressas mot ytor
slår baklängesvolter
i långa rader
det finns något obarmhärtigt här
som gör tanken på djup
till förlegad ide'
2.
så söker jag då mitt språk
ur det
där någon form av levnad
funnits
mysterier mystik
den cementerade staden
som skyddande vågbrytare
för det
som vill
rinna in
rinna ut
språket i himmelen
svarta korpar bär
mitt hjärta
magnetens ofrivilliga längtan
att tyda
3.
från höjd ser över stad
med Guds Öga
ALLT
neonuppfläkt visar fasad
klarare än så här blir inte blicken
i kväll
treans spårvagn
rundar staden
men kan aldrig sluta cirkeln
spår
paralleller
som lukt från ett stjärnfall
önskningar
drömmar
resor
in i det krackelerade
i de små små sprickorna
för att sätta sitt avtryck
ett märke
och frågan
hur kunde det bli så här
lyssnar
hör en väsande lunga
men det var
ljudet av hjärtslag jag sökte
Fri vers
av
Bjarne Nordbö
Läst 1688 gånger
och
applåderad av 18 personer
Publicerad 2007-12-17 18:54
|
|
|
Pah
den här är ju makalöst.. ja, för mig.. kuslig. personligen så bjuds man rätt in i ettans betraktelse, och sedan förs man vidare utan att riktigt ha kontroll. det kan vara onda väsen, skapelsen, en blick i konsumkön. något som träffar en i nacken och rinner ned för rygg. jag är inte bra på att fundera och tolka, men jag känner en jävla massa. och min bild av texten blir så här. otroligt fascinerande, och jag måste nog läsa den här fler ggr för att få åtminstone ett lillfinger runt den här. otroligt förvånansvärt bra. du har något i dig som blir riktigt bra nu, men jag tror att det kan bli ännu bättre med tiden. jag ser fram och håller en arm runt den. tiden. tack.
2008-10-21
|
|
|
|
friheten
Det här är helt fantastisket, specillt trean för mig. Väldig bra!!!
2008-08-18
|
|
|
|
micke marin
Jag tror man behöver cementen för att inte rinna ut i ingenting.
Men jag vet ingenting. Den var skön den här tycker jag. Ska läsa lite mer av dig nu pö om pö som man säger.
2008-07-03
|
|
|
|
Komisarek
Det här var var nog en av de bästa dikterna jag läst på den här sajten
Gillar upplägget där du ger läsaren en ledtråd och lämnar över ansvaret att tolka men samtidigit läser framåt.
Det känns som du sveper hela från att zooma in detaljer till att zooma ut och fånga tja hela universum.
Det är en vacker kall och melankolisk känsla rakt igenom,
Slutet är wooow
2008-03-16
|
|
|
|
Anna Frölander
Jag måste tacka för tipset. Detta var mer än bara poesi. som en resa i ett liv. Det är ett sånt fint flyt i dina rader och jag blir överraskad av det som kommer, inget känns förutbestämt eller platt utan tvärtom. Jag tycker om utvecklingen i de tre dikterna.
I den första finns ett betraktande av nuet, så här ser staden ut. I den andra finns en större koppling till jaget, människa i staden. I den tredje har jaget lyft sitt huvud, fått perspektiv, kan se bakåt och framåt, på staden, på livet och här finns något hoppfullt och något sårbart.
Det här var bra, så riktigt jävla bra.
2008-02-07
|
|
|
|
lodjuret/seglare
för mig handlar det om fyra känslor,
ungefär som de fyra väderstrecken
en sorts tystlåten glädje som bara är
en sorrs trumpenhet
en sorts kärlek till livet och lyckorus
en sorts saknad efter solen eller regnet
2008-01-04
|
|
|
|
Lena Krantz
Det var en dag vid Odenplan då staden visade sig från sin allra bästa sida. Det var snö och nyårsdag. Solen sken från en klarblå himmel och det var endast 2 grader kallt. Människor flanerade och hälsade på varandra, stannade till ibland och pratade med någon bekant.
Det var en dag vid Odenplan då livet var enkelt och nästan som film.
Ja varför skriver jag detta långa då? Kanske för att dina dikter var urtjusiga allihop men ack så mörka (som jag tolkar dem du vet). Människorna där, den där dagen vid Odenplan, visade sina hjärtan. Fast visst kan jag känna igen mig otroligt mycket, men då tänker jag på den där dagen vid Odenplan.
PS, detta var bara ett första intryck, jag skall läsa dem igen!
2007-12-30
|
|
|
|
Lena Renman
Känner igen känslorna beskrivna här
lena
2007-12-27
|
|
|
|
Marreb
Urtjusigt skrivet ur ett flöde av ord och känslor, den blir så där diffus så man känner men inte vet vad det är man känner. Snyggt. Den tål att läsas fler gånger.
2007-12-22
|
|
|
|
Inkarasilas
Formaterad och lappad, ljus över trasigheten, kan tänkas att jag upprepar mig, men - detta är Poesi, numero tre är starkast men som helhet är allt Neon.
2007-12-20
|
|
|
|
Connie
Genomskinligheten, mönstrad av skuggor
sönderbrutna sammanhang stryker bort överflödet
Orden dansar på spegelblanka yta
tankarna vakar över djupet
Cementen spräcker mysteriernas ansikte
som darrar av vrede
Det prasslar av ofrivillig längtan
på andra sidan stranden
Guds öga kastar sin skugga ut över sjön
överger den krackelerade regnbågen
2007-12-18
|
|
|
|
aol
djupa stänk av fin poesi från det stora ner till krackilerade i desmå sprickorna
jag bara säger applåd så klart
2007-12-17
|
|
|
|
Christer Eriksson
En fin avrundning på stad-dikterna. Det är överraskande, raderna avslöjar sig inte. Som ett litet äventyr, segelbåtens lutning, allt vatten och allt djup. Bråviken som en pil att spetsa vinter med där vid Pappersbruket och nya Etanolfabriken.
Mycket bra poesi, Bjarne.
2007-12-17
|
|
|
Nästa text
Föregående
Bjarne Nordbö
|
