och jag har alltid känt mig hemma i små, mörka, kala rum med rinnande vatten och stillastående andetHuden ångar ut dofter i det mörka rummet och svettdropparna pärlas på överläppen,
Fri vers
av
Sofiapoema
Läst 450 gånger Publicerad 2007-12-18 01:04 |
Nästa text
Föregående Sofiapoema
Senast publicerade
Systerskapet och evigheten Det som bara vi vet Nykärheten På ett tyst och stilla Valand Till farfar Slutspåren Omstart Längs Göteborgs gator Se alla
Mina favoriter
livet i hashtaggen #lycka Ensidig konversation... HEJ PROBLEMBARN och du kallar det stigmata, älskling Juliette, gatlyktorna har slutat andas i takt med ditt hår; en liten bit av världen har vissnat Några få sekunder som symboliserar en ren evighet och ett rent helvete sedan några få sekunder som s Känslan av hennes läppar som jag aldrig kysst Till Sofia Ström |